Nu blommar nejlikroten

Nu är det dags att se upp med nejlikroten (se tidigare hatiska inlägg). Den blommar någon dag och sätter sedan igång med att bilda fröställningar, som redan innan de mognat sprider sina illvilliga, krokiga frön genom att fastna på djur och människor.

Hjärtansfröjd (citronmeliss)

”Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!”

Att denna sommarvisa skulle vara en gammal folkvisa med det dolda budskapet att nämnda växter kan användas för att framkalla en abort, har man ju hört talas om. Men enligt Ingvar Svanberg (som är forskare i entobiologi = studier av människans bruk och föreställningar om växter och djur) är detta dock en myt som uppstod på 70-talet. Och visan är inte ens en gammal folkvisa …

Citronmeliss (Melissa officinalis) är i alla fall det officiella namnet på växten. Benämningen hjärtansfröjd härrör troligen från det faktum att den ansågs vara stärkande för hjärtat och kunde fördriva melankoli och lugna nerverna. Inte nog med det – citronmeliss ansågs också hindra åderförkalkning och bevara ungdomlighet! Växten kallas också bisuga, eftersom den ofta odlas som bifoderväxt.

Tidigare hade jag citronmeliss som övervintrade i ett, numera av hallonsnår övervuxet, kryddträdgårdsland. På senare år brukar jag istället köpa en liten kruka citronmeliss (brukar finnas i livsmedelsbutikerna) på våren och plantera i en stor låda, där jag också har andra krydd- och köksväxter. I soligt läge växer den sig riktigt stor under sommaren.

Citronmeliss används för sin citronsmak i sallader, i efterrätter och till grönsaksrätter. Citronmeliss passar också bra till fisk och fläskkött. Bladen läggs till i slutet av matlagningen för att inte smaken ska förstöras. Citronmeliss är bäst färsk, men kan också frysas och torkas (fast jag har upplevt att aromen försvinner ganska fort, i alla fall efter torkning). Trevligt är att frysa in färska blad i istärningar och sedan använda till drinkar eller saft.

Enligt sajten Nyfiken vital är te på citronmeliss en välkänd hjälp vid feber genom att örten förstärker svettning. Så här skriver de om tillagningen:

Citronmeliss utövar sin effekt i liten mängd. Ett te av 1 - 2 teskedar är lagom. Koka vattnet och lägg i bladen efteråt. Låt dra under lock tio minuter.

Våtarv

"Måste man skaffa höns?"


Våtarv enligt uppgift jordens vanligaste ogräs, som trivs på skuggiga platser och på fuktig, näringsrik jord. Har man mycket våtarv kan det tyda på att jorden har för hög kvävehalt. Vårarv är ettårig men gror både vår och höst och kan blomma året om under milda vintrar. Den pyttelilla blomman är vit med rödaktiga ståndare och liknar en stjärna. (Latinskt namn är Stellaria media). Mellan våtarvens bladpar sitter små, små hår som växten använder att fånga upp och bevara fukt med, så att den håller sig fuktig och spänstig. Vårarv sprider sig med frön och med rotstumpar. Lösrivna stjälkar som får ligga kvar på marken kan lätt gro fast igen.

Själv har jag inte några problem med våtarv, men enligt debatten i diverse trädgårdsforum kan den ta över hela jordgubbsland och gräsmattor, om man inte håller efter den kontinuerligt. En desperat odlare frågade om han skulle vara tvungen att skaffa sig höns för att få bukt med den. Våtarv är mycket riktigt populär hos småfåglar och kycklingar och på engelska heter den chickweed.

Våtarv är mycket rik på vitaminer och mineraler (framförallt C-vitamin och järn) och kan med fördel också ätas av människor. Sköljd och hackad i sallad, kokt som grönsak, som stuvning eller som ingrediens i soppa (tillsammans med potatis, tomat eller annat).

I boken Herbs for the body – Herbs for the soul rekommenderar Esmeralda Meneses (en engelsk dam som byggt upp en örtagård i Funchal på Madeira) våtarv för alla slags hudutslag inklusive acne och psoriasis. Fast jag vet inte om man ska tro på henne, för själv hade hon stora röda utslag på kinderna …

Recept på hennes Chickweed Salve:
En kopp våtarv och en kopp olivolja blandas. Hetta upp och värm i en timme i en kastrull. Sila och lägg i två matskedar bivax. Rör om medan blandningen svalnar, så att den tjocknar.

Lomme

Ett ganska obetydligt ogräs som finns på fler ställen i trädgården än man tror, när man börjar titta efter. Den är ett av de vanligaste ogräsen i hela Norden utom i fjälltrakterna.

Lomme kallas också taskegräs eller pungört och namnet kommer av fruktskidans form som liknas vid en lomme (pung eller väska på gammalsvenska). Också det latinska namnet Capsella bursa-pastoris (fåraherdens väska) syftar på detta, och engelskans Shepherd´s purse är en direktöversättning. Enligt min syster, som är gift med en gotlänning, är lomme på gotländska = ficka.

Lomme har ett tydligt tandat (lite likt maskrosen) rosettblad vid basen av växten och en upprätt, ibland grenig, stjälk. Den är i princip ettårig, men kan blomma och sätta frö året om. Plantor som grott på hösten övervintrar med bladrosetten och blommar tidigt. Lommen sprider sig enbart med frön och eventuellt kvarblivna rötter blir inte nya plantor. Den är ganska lätt att rycka upp för hand.

Lomme användes förr som ett medel mot frossa. Ett annat användningsområde verkar ha varit som avföringsmedel (fröna) och som blodstillande medel (krossade frön eller lommetinktur = lomme blandad med alkohol).

Henriette Kress (örtterapeut) förslår på www.henriettesherbal.com att man använder lomme som bladgrönsak i sallad eller gör en soppa av lommebladen enligt nedan.

Koka en liter grönsaksbuljong, sätt till 2-3 dl hackade färska lommeblad, 1 tsk hackad ingefära, 1 tsk sojasås, 1 tsk solros-, ryps- eller olivolja, salt, peppar, och låt soppan sjuda i 10 minuter. Red med en riven rå potatis, låt sjuda ännu 5 minuter, och servera. Garnera med mycket finhackad persilja.