tisdag 26 april 2011

Maskros


Maskrosbladen i min trädgård har inte kommit så långt som på Marianne Grapes bild härintill. Fotot är dessutom taget förra veckan. Men å andra sidan är det kanske inte sådana asfaltmaskrosor som man plockar för att äta. Maskrosbladen är som finast i sallader när bladrosetterna är små och rätt outvecklade. Maskrossäsongen är därför ganska kort, den är över när stjälkarna med blomknopparna börjar sticka ut från bladrosetten. Om man vill använda bladen ändå bör man skära bort den beska mittsträngen.

Pröva en maskrossallad av maskrosblad, olja, vinäger och lök eller olja, vinäger och peppar. Maskrosor passar också bra ihop med potatis, t ex i en potatissallad av fransk typ. Nykokt, tärnad potatis, olja, vinäger och/eller citron, gräslök och maskrosblad. Extra smakrika lär maskrosbladen bli om man förväller bladrosetten. Koka i 5 minuter, häll av och pressa ur vattnet. Kan ätas tillsammans med och liva upp rotfrukter eller serveras med en dressing på olja, vinäger, salt och peppar.

Maskrosbladen innehåller mycket kalium. De är också rika på järn och kalcium samt vitamin A, C och E och flera sorters B-vitaminer. Maskrosor är kraftigt urindrivande och anses rena njurar och lever.

Torka maskrosblad och använd som té. Häll kokande vatten över 3-5 gram blad och låt dra i 5-10 minuter. Sila bort bladen. Drick. Kissa och ”detoxa”.

Enligt De svenska växtnamnens ABC (Ingvar Svanberg) uppträdde namnet maskros i svenska botaniska böcker först 1802 och blev en livskraftig konkurrent till de olika varianter på maskrosens latinska namn (taraxacum) som dittills förekommit. Ursprunget är troligen ett barnnamn som syftar på de små ”maskar” (små insekter,) som kan finnas i blomhuvudet. Det engelska namnet dandelion är en förvanskning av det franska dent de lion (lejontänder), som syftar på bladens form. En annan fransk benämning på maskrosen är pissenlit (kissa i sängen).

Maskrosvin låter inte heller så mysigt som ”Blommande vin”, (Dandelion wine), vilket är namnet på en bok av Ray Bradbury, som säkert inspirerade fler än mig att en gång i tiden pröva att göra maskrosvin. Det tog timmar att plocka blommorna och sedan plocka bort och rensa de gula kronbladen. Maskrosvinet tyckte jag inte heller var någon höjdare. Flera recept på maskrosvin finns på internet.

Vill man inte att maskrosen ska sprida sig måste blommorna klippas av innan de fröar. Maskrosen kommer visserligen upp på samma plats igen nästa år, men den sprider sig inte. Ska man hacka upp roten måste man se till att få med hela, eftersom avhackade rotdelar utvecklar nya plantor.

fredag 15 april 2011

Favorit i repris - kirskål


Nu börjar den första kriskålen komma upp. Medge att det det är fint med kirskål som utfyllnad i rabatten! Nu är den dessutom späd och fin och lämpar sig utmärkt att äta, t ex istället för spenat. Men kirskål ska egentligen utrotas. När den väl fått fäst är den jättesvår att bli av med. Läs allt om detta i mitt inlägg om kirskålen från maj 2010.

onsdag 13 april 2011

Snärjmåra


Ingrid har troligen rätt! Den lilla gossen på Elsa Beskows teckning av ogräsen är nog snärjmåra.

Både bladen och stjälken har små krokiga taggar som den slaka stjälken snärjer sig fast med vid andra växter för att hålla sig uppe. Jag har (vad jag vet) inte snärjmåra i min trädgård, i alla fall har jag inte lidit av den, som många andra. En insändare i ett trädgårdsforum klagar över att snärjmåran tagit över hennes rododendronbuskar och till och med blivit högre än dessa. Eftersom jag inte sett snärjmåran själv har jag hämtat fotot från Wikipedia och nog påminner den om den lipande gossen på Elsa Beskows bild.

Lipar gör han nog också för att han (snärjmåran) verkligen är ett besvärligt ogräs i och med att det så lätt sprider sig genom de krokiga taggarna, som också finns på fröställningen. De runda ärtliknande frukterna krokar fast i djurpälsar och i människors kläder och hår. Snärjmåran finns i alla världsdelar p g a sitt effektiva spridningssätt och man har hittat den i människans närhet sedan urminnes tider.

Snärjmåran är ettårig och sprids endast genom frön. Klipp av blomställningarna innan de fröar, men låt dem inte ligga kvar på marken. Lättast kommer man åt växten genom roten, som är lätt att dra bort för hand. Kvarblivna rötter utvecklar inte nya plantor.

Snärjmåran är enligt örtmedicinen urindrivande och milt laxerande och kan också förhindra uppkomsten av mjäll.