söndag 18 september 2011

Plommonträd

Äntligen är jag av med plommonträdet!

Först var jag glad åt plommonträdet, som vi fick av grannen. Det växte duktigt och gav rikligt med goda gula plommon och plommonmarmeladen blev jättegod. Men efter några år började rotskotten komma. I gräsmattan, i krusbärs- och vinbärsbusken, i häcken, i rabatterna – you name it. I gräsmattan var det väl OK, eftersom skotten klipptes ned tillsammans med gräset och förhoppningsvis dog av behandlingen. Men på de övriga ställena lyckades en hel del skott blir så stora att de inte gick att rycka av och upp. De knipsades med sekatör med påföljden att det nästa år kom upp nya (flera) friska grenar. Det påstås att plommonträd inte gillar beskärning, men dessa rotskott gör det i alla fall.
Det känns som om man är otacksam, men ytterligare en anledning till att jag ogillade detta plommonträd, var att det var så jobbigt att ta hand om all frukt. Varje morgon hade det rasat ned kilovis med plommon i gräset under trädet, och de måste tas om hand omedelbart för att inte bli dåliga. I år, före nedsågningen, gav vi upp och krattade helt enkelt ihop nedfallna plommon och lade direkt i komposten. Dåligt. Och i höst och i vår fortsätter jag väl att jaga rotskott.