torsdag 2 december 2010

Vintervila


Nu vilar trädgården och bloggen tills vårsolen väcker ogräs och andra blommor.

måndag 15 november 2010

Höst i trädgården


Nu har alla blad fallit från träden. Äpplenena sitter kvar till glädje för trastarna som kalasar uppe bland grenarna. Lika många äpplen ligger på marken. Senare i vinter kommer koltrasten att ha glädje av dem, så de får ligga kvar. Höstastrarna hann inte slå ut innan kylan kom, de står fortfarande gröna men utan blommor, i den i övrigt nedklippta rabatten. Ljusgröna och friska är däremot förstaårsskotten på skelörten och nejlikroten. De laddar upp för att sprida sig nästa år. Det är troligen nu som man bör gräva upp dem, men vem vill ligga på knä i trädgårdslanden den här årstiden. Och det är väl det de vet ....

onsdag 13 oktober 2010

Aronia - det nygamla innebäret


Aronia har odlats i Sverige som prydnadsväxt och häckväxt i ca 20 år. På hösten är bladen vackert röda och gula och på praktexemplar av busken hänger bären som vindruvsklasar.

På senare år har aroniabäret blivit populärt och används i hälsodrycker, hälsopulver och kosttillskott, som säljs i livsmedelsbutiker och hälsokostaffärer, eftersom man har kommit fram till att aronia innehåller väl så många nyttigheter som importerade varianter . Aroniabäret innehåller förutom antioxidanter mycket C-vitamin och en del B-vitamin, E-vitamin, karotener, järn och kalcium. Bären har en något fadd smak, som anses bli bättre då bären blivit frostnupna.

På www.kokaihop.se har jag hittat ett recept på aroniasylt/marmelad, som låter gott. Min svägerska Asta har naturligtvis prövat att göra rådricka på aroniabär, men hon tyckte inte att det var någon höjdare. Aroniabären kan också torkas (som rönnbären) och användas i müsli eller i brödbaket.



Aroniasylt/marmelad

1,5 liter aroniabär
3 dl vatten
6 dl socker
3 tsk vaniljsocker
3 st stjärnanis
2 st kanelstänger
saft av 1 citron

Hetta upp bär och vatten och låt koka på svag värme tills bären går sönder, ca 20 minuter. Blanda vaniljsockret i sockret och rör ned i grytan. Tillsätt stjärnanis, kanel och citronsaft. Låt koka tills det blir lite simmigt, ca 20 minuter. Häll upp på ren burk och låt sylten stå minst en vecka innan den avnjutes.

lördag 2 oktober 2010

Gröna tomater


Tomaterna i växthuset hann inte blir röda innan det blev för kallt (De flesta var större än dem på bilden, men jag glömde fota!). Brukar göra marmelad av den sista gröna skörden, den här gången ur minnet, och den blev bra ändå. Någon kanske tycker att det är lite mycket socker, men jag tycker att det krävs för att det ska smaka marmelad. Jag ”fuskar” också alltid och används syltsocker (med pektin i) så behöver jag inte bekymra mig för att den inte ska bli tillräckligt fast. Den här gången kompletterade jag med citroner för mer smak. Någon gång har jag använt strimlad färsk ingefära istället, jättegott det också.

1 kg gröna tomater
3 citroner
1 kg syltsocker
3 dl vatten

Hacka tomaterna i små bitar. Skala citronerna (enbart det gula som är utanpå ska vara med) och finstrimla skalen. Skär citronen i skivor och skär bort det vita runt om. Skär resten i småbitar. Inga kärnor med. Lägg i en gryta tillsammans med vatten och socker. Koka upp och låt koka kraftigt i 15 minuter. Skumma under tiden. Klart!

söndag 19 september 2010

Jättebalsamin igen


Jättebalsaminen är inte alls lika vacker längre. De sprängfyllda frökapslarna är färdiga för anfall. Om man bara så nuddar vid växten sprickar kapslen och man blir bombarderad av fröna. Nästa vår kommer jag att behöva plocka skott i rabatter, gräsmattor, mellan stenplattor, i krukor, jordpåsar och kompost.

onsdag 8 september 2010

Rönnbär och nypon - antioxidanter och C-vitamin


När Asta var liten fick hon lära sig att äta 2-3 rönnbär om dagen vintertid. Detta skulle räcka för att täcka hela C-vitaminbehovet och därmed förebygga förkylning. Asta brukar numera torka rönnbären och blanda i sin hemgjorda müsli:

Plocka fina rönnbär (behöver inte vara frostnupna) och skölj rikligt. Bred ut på handdukar och låt dem ligga och torka i ett torrt rum. De blir bäst om de får självtorka, vid torkning i ugn kan de bli svarta och fula.

Själva brukar vi göra rönnbärssgelé av bären från vår egen lönn. Men då bör bären vara frostnupna, antingen på naturligt vis (men då kan fåglarna, som också väntat på detta, hinna före), eller genom att lägga dem i frysen ett dygn. Godast blir gelén om man blandar rönnbären med lite äpplen.

2 liter mogna, rensade rönnbär
3-4 stycken syrliga äpplen
7,5 dl vatten
9 dl socker per liter avrunnen saft

Koka rönnbär och äpplen i vattnet på svag värme i ca 10 minuter. Låt självrinna genom silduk ca 30 minuter. Mät upp saften och koka den i 5 minuter. Tillsätt sedan sockret under omröring tills det löser sig. Koka sedan gelén utan omröring i 10-15 minuter. Skumma väl.

Rönnbär innehåller mycket antioxidanter, vitamin C och vitamin E. Förr ansågs rönnbär vara verksamt mot njursten och skörbjugg.

Även nypon är fulla med C-vitamin och har i alla tider används för att förebygga förkylning, mot vårtrötthet, depression, ledvärk och skörbjugg. Att nypon ansågs hjälpa mot depressioner har med dess höga magnesiumhalt att göra. 100 g nypon innehåller 240 milligram magnesium och vårt dagsbehov är ca 300 milligram.

Gör nyponsoppa, nyponte, torka nypon till müslin eller sylta nyponen. Av min väninna Marianne fick jag syltade nypon i en söt burk och sist i texten kommer hennes beskrivning av tillverkningen.

Alla slags nypon går att använda. Nyponen av t ex Hansarosen (Rosa Rugosa) som finns i många park- och trädgårdshäckar fungerar bra. De är dessutom stora och det är förhållandevis lätt att rensa ur de håriga nötfrukterna (”klipulvret”). Hansarosens kronblad kan förresten torkas och smulas ned i müsli eller yoghurt. Kronbladen lär också innehålla antioxidanter.


Syltade nypon (foto och beskrivning: Marianne Grape)
500 g nypon
Lag (3 dl):
¾ dl 12 % -ig ättikssprit
3 dl socker
4 kryddnejlikor
1 bit hel kanel
(eller fördubbla receptet alltefter ork)

Snoppa nyponen. Ta bort skaften och klyv frukterna på längden (jag gjorde det på tvären). Skrapa ur kärnorna med hjälp av en tesked (jag tog en liten smörkniv med rundad topp). Skölj nyponen mycket väl.
Koka upp ingredienserna till lagen. Lägg i nyponen och låt dem koka sakta 10-15 minuter. Nyponen ska bli glansiga och nästan genomskinliga.
Lägg nyponen i små glasburkar.
Koka upp lagen på nytt efter någon dag och häll den het över nyponen. Lagen måste täcka helt. Tillslut burkarna genast. Förvara dem svalt. Färdiga efter 3-4 veckor.

onsdag 18 augusti 2010

Söt liten ört eller ett ogräs?


Den här söta lilla växten har spontant kommit upp alldeles i kanten av trädgårdsgången. Via floran och forumkontakter på www.odla.nu har jag försökt komma fram till vad det kan vara och det är troligtvis en hybrid mellan en strimsporre och en gulsporre. Namnet strimsporre syftar på den strimmiga blomkronan, vilket syns tydligt på min växt. Från gulsporren har den fått en gul fläck på "överläppen". Den liknar också småsporren, som dock ska ha klibbiga blad och det har inte mitt exemplar. Jag hade aldrig ens hört dessa namn förut!
Nu har jag bestämt mig för att det är en ört och inte en "oört" (ogräs) och den får vara kvar ett tag.

lördag 31 juli 2010

Såpnejlika - sprider sig också som ogräs


Såpnejlika är en klassisk torparväxt som finns dokumenterad i Sverige sedan 1700-talet, men som nu oftast förekommer förvildad. Där jag bor hittar man såpnejlikan i stora bestånd utanför trädgårdarna vid trottoarkanten och på ödetomter. Jag tyckte den såg fin ut och drog upp några plantor som jag satte i rabatten, något som jag ångrade när den sedan snabbt spred sig med sina greniga jordstammar och tog över och skrämde bort de övriga växter som var planterade där. Detta var några år sedan och jag rycker fortfarande upp enstaka plantor, när de visar sig på våren. Jag har planterat om några i ett skräpigt hörn av trädgården, nära utfarten, och hoppas på att de ska sprida sig lika bra där.

Växten är lätt att känna igen, även som förstaårsplanta, då den inte blommar. Bladen har parvisa ljusgröna blad med tre tydliga längsgående nerver. Blommorna sitter i täta knippen i toppen av växten och har ett rörformigt foder. De kan vara rosa eller vita och luktar gott.

Såpnejlika har använts som läkeväxt mot gikt och gulsot och för att rena blodet men också som tvättmedel och schampo. Hela växten innehåller saponider (ett ämne som ger lödder i vatten). Konservatorer använder fortfarande såpa gjord på såpnejlika för att göra ren känsliga textilier.

Riv rot av såpnejlikan (1-2 msk) och häll över 5 dl kokhett vatten. Låt stå och dra några timmar. Sila av. Dekokten kan sedan användas som tvättmedel eller hårschampo. Enligt sajten www.shenet.se kan man med ungefär samma recept göra en lösning som baddas på acne och andra hudutslag.

torsdag 22 juli 2010

Jättebalsamin


Vad är förresten ett ogräs? Vad är det egentligen som avgör om en växt är ett ogräs eller inte?

I äldre tider använde man ordet ”gräs” för alla örtartade växter. Ogräs betyder alltså ”oört” (jfr danskans ukrudt, tyskans Unkraut och nederländskans onkruid). När man hör ordet ogräs tänker man normalt på något envist och otrevligt, som ska bekämpas, besprutas, rensas och hackas.

En allmän (mildare) modern definition tycks vara att ogräs är växter som växer på fel ställe, d v s där odlaren inte tänkt att de skulle vara med tanke på platsens användning. En växt kan alltså vara ett ogräs på ett ställe, men välkommet på ett annat.

Ett exempel på detta är jättebalsaminerna i min trädgård, som ursprungligen kommer från frön som jag fick av en arbetskamrat. Hon hade en fantastisk trädgård, en sådan som man läser om i trädgårdstidningarna. Olika ”rum”, stenarrangemang, pergolor – allt minutiöst planterat, arrangerat och rensat. Balsaminerna bildade fond mot en stor sten mitt i trädgården och inspirerad bad jag om frön, som jag strödde ut i en rabatt. Det jag då inte visste var att just balsaminer snabbt blir en växt som växer på fel ställe.

Barnbarnen tycker det är jätteroligt att nudda vid fröställningarna på hösten och se och höra när de spricker och sprätter iväg sina frön åt alla håll. Tack och lov är plantan lätt att känna igen och på våren rycker jag upp deras försök att invadera rabatter, trädgårdsland och gräsmatta. Nu får de stå och dölja komposttunnan samt hoppa in och fylla tomma ytor bakom växthuset. Och på lite andra stället där jag glömt att rensa bort dem eller inte hittat plantorna.

Första sommaren (när balsaminerna höll sig där jag ville att de skulle vara) tog en imponerad väninna frön och satte i sin rabatt utanför köksfönstret i sitt radhus. När hon åkte på semester i början av juli såg det lugnt ut, men när hon kom tillbaka fem veckor senare hade balsaminerna växt upp så de skymde hela fönstret.

Jättebalsaminer är ettåriga men hinner på en sommar, som namnet anger, bli väldigt höga, speciellt om de får mycket vatten och god jord. En av mina, som lurat till sig en plats framför hallonhäcken, är över två meter och har en stam som är minst tre centimeter i omkrets. Växtens ursprungsland är västra Himalaya, men den har spridit sig ut över Europa och finns etablerad i Sverige sedan ca 150 år. Varje planta bildar 700-800 frön som slungas iväg när den mogna frökapseln exploderar. Jättebalsaminen är släkt med krukväxten Flitiga Lisa.

söndag 11 juli 2010

Dricka av älggräs

Egentligen för varmt för bloggande, 30 grader utomhus och 29 grader inomhus. Men om det ska vara till någon nytta måste jag i alla fall skriva ned min svägerska Astas recept på älggräsdricka, eftersom älggräset just nu blommar för fullt och ska man göra dricka ska det göras nu.

Plocka fräscha blomställningar av älggräs (ca 50 klasar). Skölj flera varv i riktligt med vatten för att få bort alla småkryp. Lägg i en stor bunke.

Koka 2 liter vatten tillsammans med 2 kg socker tills sockret löst sig och rör i en påse citronsyra (mot mögel) och slå det heta vattnet över älggräset. Täck med lock och låt stå kallt i 3- 4 dygn. Rör om då och då. Sila och frys in i portionsförpackningar.

Späd med vatten för dricka eller använd den frysta saften som sorbet till efterrätt.

(I ett annat recept som jag hittade på nätet förslås att man lägger i 3 citroner i tunna skivor tillsammans med älggräset. Asta föredrar dock älggräsdricka utan citronerna för att behålla grässmaken, som hon säger påminner lite om mandel).

Det sägs att saft av älggräs är febersänkande, inflammationshämmande, urin- och svettdrivande.

Älggräs (eller älgört som den också kallas) växer på fuktiga ställen i skogskanter och diken. Blommorna luktar ganska starkt och om man gnuggar bladen av älggräs avger de en doft som påminner om rödklöver.

onsdag 23 juni 2010

Nu blommar nejlikroten


Nu är det dags att se upp med nejlikroten (se tidigare hatiska inlägg). Den blommar någon dag och sätter sedan igång med att bilda fröställningar, som redan innan de mognat sprider sina illvilliga, krokiga frön genom att fastna på djur och människor.

måndag 14 juni 2010

Hjärtansfröjd (citronmeliss)


”Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!”

Att denna sommarvisa skulle vara en gammal folkvisa med det dolda budskapet att nämnda växter kan användas för att framkalla en abort, har man ju hört talas om. Men enligt Ingvar Svanberg (som är forskare i entobiologi = studier av människans bruk och föreställningar om växter och djur) är detta dock en myt som uppstod på 70-talet. Och visan är inte ens en gammal folkvisa …

Citronmeliss (Melissa officinalis) är i alla fall det officiella namnet på växten. Benämningen hjärtansfröjd härrör troligen från det faktum att den ansågs vara stärkande för hjärtat och kunde fördriva melankoli och lugna nerverna. Inte nog med det – citronmeliss ansågs också hindra åderförkalkning och bevara ungdomlighet! Växten kallas också bisuga, eftersom den ofta odlas som bifoderväxt.

Tidigare hade jag citronmeliss som övervintrade i ett, numera av hallonsnår övervuxet, kryddträdgårdsland. På senare år brukar jag istället köpa en liten kruka citronmeliss (brukar finnas i livsmedelsbutikerna) på våren och plantera i en stor låda, där jag också har andra krydd- och köksväxter. I soligt läge växer den sig riktigt stor under sommaren.

Citronmeliss används för sin citronsmak i sallader, i efterrätter och till grönsaksrätter. Citronmeliss passar också bra till fisk och fläskkött. Bladen läggs till i slutet av matlagningen för att inte smaken ska förstöras. Citronmeliss är bäst färsk, men kan också frysas och torkas (fast jag har upplevt att aromen försvinner ganska fort, i alla fall efter torkning). Trevligt är att frysa in färska blad i istärningar och sedan använda till drinkar eller saft.

Enligt sajten Nyfiken vital är te på citronmeliss en välkänd hjälp vid feber genom att örten förstärker svettning. Så här skriver de om tillagningen:

Citronmeliss utövar sin effekt i liten mängd. Ett te av 1 - 2 teskedar är lagom. Koka vattnet och lägg i bladen efteråt. Låt dra under lock tio minuter.

tisdag 8 juni 2010

Våtarv

"Måste man skaffa höns?"


Våtarv enligt uppgift jordens vanligaste ogräs, som trivs på skuggiga platser och på fuktig, näringsrik jord. Har man mycket våtarv kan det tyda på att jorden har för hög kvävehalt. Vårarv är ettårig men gror både vår och höst och kan blomma året om under milda vintrar. Den pyttelilla blomman är vit med rödaktiga ståndare och liknar en stjärna. (Latinskt namn är Stellaria media). Mellan våtarvens bladpar sitter små, små hår som växten använder att fånga upp och bevara fukt med, så att den håller sig fuktig och spänstig. Vårarv sprider sig med frön och med rotstumpar. Lösrivna stjälkar som får ligga kvar på marken kan lätt gro fast igen.

Själv har jag inte några problem med våtarv, men enligt debatten i diverse trädgårdsforum kan den ta över hela jordgubbsland och gräsmattor, om man inte håller efter den kontinuerligt. En desperat odlare frågade om han skulle vara tvungen att skaffa sig höns för att få bukt med den. Våtarv är mycket riktigt populär hos småfåglar och kycklingar och på engelska heter den chickweed.

Våtarv är mycket rik på vitaminer och mineraler (framförallt C-vitamin och järn) och kan med fördel också ätas av människor. Sköljd och hackad i sallad, kokt som grönsak, som stuvning eller som ingrediens i soppa (tillsammans med potatis, tomat eller annat).

I boken Herbs for the body – Herbs for the soul rekommenderar Esmeralda Meneses (en engelsk dam som byggt upp en örtagård i Funchal på Madeira) våtarv för alla slags hudutslag inklusive acne och psoriasis. Fast jag vet inte om man ska tro på henne, för själv hade hon stora röda utslag på kinderna …

Recept på hennes Chickweed Salve:
En kopp våtarv och en kopp olivolja blandas. Hetta upp och värm i en timme i en kastrull. Sila och lägg i två matskedar bivax. Rör om medan blandningen svalnar, så att den tjocknar.

tisdag 1 juni 2010

Lomme


Ett ganska obetydligt ogräs som finns på fler ställen i trädgården än man tror, när man börjar titta efter. Den är ett av de vanligaste ogräsen i hela Norden utom i fjälltrakterna.

Lomme kallas också taskegräs eller pungört och namnet kommer av fruktskidans form som liknas vid en lomme (pung eller väska på gammalsvenska). Också det latinska namnet Capsella bursa-pastoris (fåraherdens väska) syftar på detta, och engelskans Shepherd´s purse är en direktöversättning. Enligt min syster, som är gift med en gotlänning, är lomme på gotländska = ficka.

Lomme har ett tydligt tandat (lite likt maskrosen) rosettblad vid basen av växten och en upprätt, ibland grenig, stjälk. Den är i princip ettårig, men kan blomma och sätta frö året om. Plantor som grott på hösten övervintrar med bladrosetten och blommar tidigt. Lommen sprider sig enbart med frön och eventuellt kvarblivna rötter blir inte nya plantor. Den är ganska lätt att rycka upp för hand.

Lomme användes förr som ett medel mot frossa. Ett annat användningsområde verkar ha varit som avföringsmedel (fröna) och som blodstillande medel (krossade frön eller lommetinktur = lomme blandad med alkohol).

Henriette Kress (örtterapeut) förslår på www.henriettesherbal.com att man använder lomme som bladgrönsak i sallad eller gör en soppa av lommebladen enligt nedan.

Koka en liter grönsaksbuljong, sätt till 2-3 dl hackade färska lommeblad, 1 tsk hackad ingefära, 1 tsk sojasås, 1 tsk solros-, ryps- eller olivolja, salt, peppar, och låt soppan sjuda i 10 minuter. Red med en riven rå potatis, låt sjuda ännu 5 minuter, och servera. Garnera med mycket finhackad persilja.

torsdag 27 maj 2010

Hundkäx


Hundkäx (också kallad hundloka) är inte bara ett skirt och vackert blommande ogräs som passar som utfyllnad i försommarbuketterna utan faktiskt också en växt med högt energivärde . Hundkäx anses om en av de fjorton viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation (Handbok Överlevnad, Svenska Armén).Unga blad kan användas i matlagning som spenat. Roten, som smakar bäst i maj-juni då sockerarter bildas, ska kokas i små bitar (minst 45 minuter för att den bittra smaken ska försvinna) och kan användas i soppa. Roten liknar en morot och luktar och smakar också (urlakad) lite som morot eller palsternacka. Om man gnuggar bladen på de exemplar som ännu inte blommat luktar de också svagt av morot.

Detta är viktigt att veta för att inte förväxla hundkäx (om man nu skulle behöva äta den) med vildpersilja, sprängört eller odört som är mycket giftiga. Odörten och sprängörten luktar kvalmigt, och vildpersiljan luktar lök. Den senare har också, till skillnad från hundkäx, smala nedåtriktade blad under varje blomflock.

Det låter som om det är bäst att inte äta hundkäx om man inte måste. Använd blomman i buketter eller bladen till växtfärgning av ullgarn. De ger en klar gul eller gröngul färg. Vill man hellre bli av med den måste alla rotdelar grävas upp och blommorna klippas av innan de fröar.

”Käx” kommer från det fornsvenska käxe som betydde hake eller krok och syftar på de taggiga fröna . Detta är en variant som jag har läst. En annan är att käx skulle betyda stump eller tapp. ” Hund” i förleden antyder att växten inte var så populär i det gamla bondesamhället (De svenska växtnamnens ABC).

tisdag 18 maj 2010

Nässlor och vitplister



Nässlor innehåller många olika vitaminer och mineraler och det är ju inte ett okänt faktum att de späda nässlorna är användbara i matlagningen på olika sätt. Min svägerska Asta, som använder det mesta som finns i naturen i matlagningen, har följande tips.

Stuvade nässlor
Skölj nässlorna noga och förväll genom att slå på lite vatten och koka en kort stund.
Hacka eller mixa, vattnet behöver inte slås bort.
Vispa ihop en redning av lite mjöl och mjölk, som slås ned under omrörning med spisen på svag värme. Krydda med salt och t ex mejram.
Används i stället för spenat i pajer, crêpes, omelett eller lasagne. Stuvningen kan frysas ned i små frysförpackningar för senare användning.

Torkade nässlor
Torka på handdukar, öppet och torrt i 1-2 veckor eller ”tvärställ” in i ugnen. De blir då lite mörkare än vid lufttorkningen.( I ett annat recept har jag sett instruktionerna – torka i 50 gr i ugnen med ugnsluckan öppen i 5-6 timmar).
Används i müsli eller i degen vid brödbak.




Tar man fel och får in lite vitplister bland nässlorna gör det inte så mycket. De är goda och nyttiga de också.



Brännässlor har ett ganska grunt rotsystem och är lätta att rycka upp. Följ förgreningarna fram till ”moderplantan” och se till att alla rotbitar följer med. Använd renset i komposten (utom fröställningarna, de kan gro där) eller lägg i en hink vatten och låt stå tills det börjar lukta lite illa. Använd som gödning till tomater och andra plantor

Något som egentligen är godare och mildare än både spenat och nässlor är enligt Asta svinmålla

Soppa eller stuvning på svinmålla görs på samma sätt som stuvade nässlor enligt ovan. Red av till önskad tjocklek. Soppan äts med ägghalvor och/eller lite yoghurt eller crème fraiche, som kryddas upp med timjan, basilika eller rivna äpplen och klickas i soppan

söndag 16 maj 2010

Skelört


Trädgårdens fulaste ogräs?

Skelörten är en hårig flerårig ört, som kan bli nästan en meter hög. Stjälken har en gulröd mjölkaktig växtsaft, som märks särkilt när man försöker dra upp den och stjälken istället bryts av. Extrakt av växtsaften användes förr mot skelögdhet och olika ögonsjukdomar och till att fräta bort vårtor med. Namnet är dock enligt De svenska växtnamnen ABC (Ingvar Svanberg) en folklig omskrivning av det latinska namnet Chelidonium.

Skelörten blommar sedan med gula blommor i flocklika ställningar under juni till augusti, men är även då ganska ful. Hos oss växer den mest under en stor gran som vi har på tomten och då är rötterna också ganska grunda och den är lätt att dra upp. Växten är giften, särskilt roten, och växtsaften kan verka irriterande. Jag ska dock erkänna att jag, innan jag visste detta, lät de mindre barnbarnen roa sig med att dra upp alla skelörtar under granen. De blev gulröda om händerna, men några andra men fick de inte.

onsdag 12 maj 2010

Kirskål



Att döma av frågorna om ogräs i diverse trädgårdsforum är kirskålen den som trädgårdsägare har mest problem med. Och det finns uppenbarligen inga helt säkra sätt att bli av med den. En klen tröst är att jorden lär vara näringsrik där kirskålen vill växa. Här är några förslag till sätt att bekämpa den och använda den.

Kvävning
Fungerar dock bara om kirskålen inte växer i en rabatt som man vill ha kvar. Några säger att man ska lägga ett 3-5 cm lagar våta dagstidningar över platsen där kirskålen växer och därefter lägga på ett 10 cm tjockt jordlager. Där kan man sedan så t ex gräs eller marktäckande växter. Andra, som har prövat detta, säger att kirskålen ändå kommer upp när tidningarna förmultnat. Man kan också täcka med tjock svart plast, som ska ligga kvar i minst två år.

Utmattning
Kirskålens rötter är beroende av sina blad för att få näring. Om man ständigt plockar bort varje blad man ser i rabatten, försvinner kirskålen så småningom. Det är det sätt jag använder och det blir faktiskt mindre och mindre kirskål för varje år. Kirskålen har små vita blommor i flockställningar och skulle den ha kommit så långt måste man naturligtvis hindra den från att gå i frö.

Uppryckning och konkurrens
I början av våren när jorden är fuktig är det ganska roligt att försöka rycka upp kirskålen. Det ger en viss tillfredsställelse att få ett grepp i rotförgreningen och se hur rötternas utlöpare följer med. Ett sisofysarbete dock, som bara är roligt och meditativt i början av säsongen, minsta lilla rotbit som blir kvar ger upphov till en ny planta. Detta fick vi ytterligare bevis för när min man lade kantstenar på grusgången, som gränsar till den rabatt där kirskålen hittills stannat. Lite jord från rabatten följde med till gräsmattan på andra sidan, och vips började det växa kirskål även där. Men där tror jag att jag hållit den i schack med utmattningsmetoden. I rabatten växer i övrigt bl a lysning, som också sprider sig som ogräs (kallas inte för inte ”byskvaller” i Småland), och jag tycker mig märka att det är mindre kirskål där lysingen etablerat sig. Om det är lysningens rotsystem eller det täta bladverket som gör det vet jag inte. Jag har också läst att jätterams, sockblomma och mexikansk tagetes ska kunna konkurrera ut kirskålen.

Användning
Tidigt på våren har jag krokus och scilla i samma rabatt och kirskålen bildar faktiskt en snygg, grön inramning till lökväxterna …. Så jag är lite kluven. En kompis till mig gjorde också förra våren en väldigt fin födelsedagskrans med vitsippor och kirskålsblad.

Annars kan man använda kirskålen istället för spenat i pajer (se föregående recept med löktraven), stuvad, i en omelett eller äta den rå. Hackad kirskål kan också blandas i degen när man bakar bröd. Ärligt talat tycker jag inte att det smakar så mycket mer än ”grönt” om kirskålen. Det är det man tar med i övrigt i tillagningen som ger smak. Plocka kirskålen när den just har kommit upp och de späda bladen är lite glansiga.

Enligt boken ”Vilda växter som mat och medicin” av Stefan Källman innehåller kirskål:
56 mg C-vitamin/100g
24,8 gram Glukos/fruktos/100g
3,3 gram Sackaros/100g
8,9 gram stärkelse/100g
37 gram totala kolhydrater/100g
224,9 gram protein/100g


PS. Bilden är tagen i skogen, inte i trädgården.

måndag 10 maj 2010

Löktrav


Nu växer ogräsen så det knakar och ska man äta dem ska de oftast vara späda. Löktraven är en av de ätbara. Den är tvåårig, och plantan är lätt att känna igen med sina hjärtliknande blad, ibland lite rödaktiga i toppen av växten. Den är också lätt att dra upp med roten. Löktraven kan bli upp till en meter hög och blommar med vita blommor. Fröställningarna är långa och smala och när löktraven kommit så långt i sin utveckling ser den verkligen skräpig ut. Mitt exemplar vid komposttunnan fick vara kvar förra året för att jag skulle kunna fotografera utvecklingen.

Enligt Den Virtuella Floran (http://linneaus.nrm.se/flora) såldes löktraven förr på apoteken som Alliariae herba och användes mot andtäppa och som urindrivande medel.

Om man krossar bladen luktar de svagt av vitlök och det finns massor av recept på löktrav på nätet. Den här pajen, som kommer från http://recept.nu, har jag själv provat. Jag kompletterade med lite späd kirskål och gräslök och serverade den som ”Ogräspaj”. Den blev riktigt god, men det beror nog faktiskt också på övriga ingredienser.

Potatispaj med löktrav (Kock: Renée Voltaire, TV-program: Äntligen trädgård)

Gör en pajdeg enligt traditionellt recept och förgrädda i ugnen i 200 grader i 10 minuter.
Övriga ingredienser:
5 dl löktrav
2 dl kokta delade färskpotatisar
1 paket fårost
4 soltorkade tomater
4 ägg
5 dl mjölk
några nypor havsalt
några drag med svartpepparkvarnen
lite olja till stekning

Skölj löktraven och fräs den snabbt i lite olivolja. Fördela potatisen i botten på det förgräddade pajskalet och lägg på löktraven. Smula över fårosten och lägg på tomaterna. Salta och peppra. Vispa samman äggen och mjölet i en bunke och häll stanningen över pajen. Grädda i 40 minuter i 200 grader.

söndag 9 maj 2010

Nejlikrot 2


Så här kommer blomman att se ut. Rätt söt i sommarbuketten, men låt den inte gå i frö...

lördag 8 maj 2010

Nejlikrot



Favorithatobjektet på grund av de illvilliga fröna är NEJLIKROT. På sommaren är den lätt att känna igen med sina upprättstående stjälkar och små gula blommor med fem synliga gröna foderblad. Fröställningen är rund (se vinjettbilden som är en närbild av en nejlikrotsfrösamling) och fröna är små och håriga med en lång krok som lätt fastnar i allt.
Namnet nejlikrot kommer av att roten förr användes som ersättning för kryddnejlika. På www.alternativmedicin.se kan man läsa att användningsområdet också kan vara som botemedel vid matsmältningsrubbningar, diarré, gallbesvär och lätt blödande tandkött. Det är då jordstammen (insamlad före blomningen) och blad (insamlade vid blomningen) som används. Dricks som té, efter vad jag förstår.
Själv vill jag bara bli av med den innan den går i blom och i frö och försöker ta bort de nya bladrosetterna som utvecklas från jordstammen på våren.

fredag 7 maj 2010

Eskil och ogräsfröna


Oavsett årstid kommer Eskil in med några små frön i pälsen, frön som sedan biter sig fast i soffan, överkastet i sängen eller stolen där han sover. Under hösten är det inte bara ett fåtal små frön, utan det är klasar. Frön med en listig böj som hakar sig fast i tyget, där de ramlat av. Klädvårdsrulle eller dammsugare biter inte, de måste plockas bort för hand. Frö för frö.

Eskil är vår norska skogkatt (en raskatt med stamtavla och ståtligt namn - Drakborgens Eskil Järntass). Norska skogkatter har lång och tät päls, den perfekta fröspridaren.

Länge anklagade jag smörblomman för att vara boven (smörblomman har också en fröställning med hullingförsedda frön), men vet nu att det är NEJLIKROTEN. Nu känner jag igen den lilla bladrosetten på våren och jagar den överallt där den kommit upp. Men det var tack vare nejlikroten som mitt intresser för ogräs vaknade och jag lärde mig mer om dessa uthålliga och tåliga växter. Länge tänkte jag skriva en bok om ogräs, men andra (och troligen mer kompetenta) hann före, så det får bli bloggskrivande i stället.